I Karl Bertil Jonssons anda?

Snart är det jul. Oavsett vad vi tror på, eller vilka traditioner vi upprätthåller, är en sak klar: det känns som mycket länge sedan ”den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse”. Citatet är från sagan om Karl Bertil Jonsson som SVT visar på julafton.

Snart är det jul. Oavsett vad vi tror på, eller vilka traditioner vi upprätthåller, är en sak klar: det känns som mycket länge sedan ”den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse”. Citatet är från sagan om Karl Bertil Jonsson som SVT visar på julafton.

För barnet från Betlehem är sedan länge undanskuffat av Mammon. Julhandeln väntas slå nya rekord. I år beräknar Handelns Utredningsinstitut (HUI) att det kommer julhandlas för 62 miljarder kronor.

Kapitalismens konsumtionshysteri är förvisso avskyvärd. Inte bara för att resursslöseriet mer än någonsin hotar möjligheterna att rädda vår planet. Utan också för att det ställer frågor om vilket sorts samhälle vi vill ha. Ett där de som har jobb drivs allt hårdare för att nå lyckan i form av en ännu häftigare mobiltelefon? Eller ett där vi har tid med varandra, tid att själva göra saker, tid att vara aktiva och skapande?

HUI har också kommit fram till hur mycket vi julhandlar för per person: 6 800 kr. Även dessa siffror är chockerande. En familj på fyra personer skulle alltså julhandla för ca 27 000! Det är nog väldigt många av oss som inte riktigt känner igen oss i denna statistik. För även om många luras att handla för mer än de har råd, så vet vi att de flesta inte har dessa möjligheter. Tillgångarna är mycket ojämnt fördelade.

Och det har länge blivit värre, vilket vi socialister påpekat. Nu får vi det bekräftat igen: Institutet för Näringslivsforskning höll nyligen ett seminarium på temat ”De rika drar ifrån”. Nationalekonomerna Waldenström och Roine har gjort en kartläggning av den svenska förmögenhetskoncentrationens utveckling under de senaste 130 åren. Enligt studien minskade denna under större delen av 1900-talet. Men kring 1980 vände det, och klyftorna ökade igen.

Dessa uppgifter är dock inte nya. Det som skiljer från till exempel uppgifter från SCB är att klyftorna är mycket större än vad man trott. SCB:s statistik har nämligen bortsett från de mycket stora tillgångar som de rika har utomlands. Om man räknar in ägandet utomlands, säger den rikaste procenten av befolkningen 32 procent av all förmögenhet. Om man dessutom räknar in de svenskar som bor utomlands, som IKEA-Kamprad, visar det sig att en procent äger nästan 40 procent!

I andra ändan av pyramiden befinner sig de 30 procent av svenskarna som inte har någon förmögenhet alls eller som har nettoskulder. Och om man bortser från bostaden har 80 procent inga reserver alls.

För Timbrohögern eller Stefan Fölster på Svenskt Näringsliv är denna utveckling inte något som rubbar deras världsbild. De menar fortfarande att huvudproblemet är de höga skatterna som gör att låginkomsttagare inte kan spara mer. Så många företagare som möjligt, är i korthet deras svar. Att de flesta inte kan bli kapitalister, och att detta inte på något sätt ingriper i de vansinniga jätteförmögenheternas koncentration till några få, bekymrar knappast högern.

Eftersom socialdemokratins ledning suttit i regeringsställning under större delen av perioden efter 1980 står den i praktiken svarslös. Man skyller på borgarna eller på globaliseringen. LO, som mer har låtit sig ledas av socialdemokratins ledning än av de egna medlemmarnas behov, har inte heller kunnat motverka utvecklingen. Vänsterpartiet har genom sin funktion som stödparti medverkat till privatiseringar och nedskärningar av offentlig verksamhet, och därmed också bidragit till den negativa utvecklingen.

Att utjämna förmögenhetsskillnader är inte längre möjligt genom samarbete med storkapitalet. Den perioden är sedan länge förbi. Det är bara de krafter som vågar driva en politik för konfrontation med kapitalet som kan bidra till detta. Det handlar om kamp för kraftigt skärpta skatter på förmögenheter och skyhöga löner, demokratisk kontroll över finansväsendet och förstatligande av storbanker och storföretag. En sådan politik kräver framför allt en enorm aktivering av det stora folkflertal som varit förlorare sedan 1980-talet.

I det korta perspektivet fram till jul får vi kanske önska oss en hel massa Karl Bertil Jonsson som fortsätter Robin Hoods ädla värv.

Intressant?
Borgarmedia: E24, DN1, SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, DN2
Andra bloggar om: Shopping, Julhandel, Stefan Fölster, Karl Bertil Jonsson, Robin Hood, Moderaterna, Socialdemokraterna, Borgarregeringen, Alliansen, Regeringen, Svenskt Näringsliv, Timbro, Timbrohögern, Förmögenhet, Klasskillnader, Politik, Samhälle