Tsar Putins Ryssland

”Han fick åtminstone ha med sig ett schackspel i arresten”, yttrandet fälldes av en anhängare till den förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov relativt nybildade organisation, Ett annat Ryssland.

I Ryssland har schackspelet djupa traditioner och är något av en nationalsport. Att makten under Putin i sex dagar under valkampanjen höll Kasparov i fängsligt förvar är en avspegling av att Putin håller på att dra åt tumskruvarna ytterligare runt den redan bräckliga ryska demokratin, och ifråga om att utmana känslor i folkdjupet ungefär som om Fredrik Reinfeldt tvingat Gunde Svan att skaka galler efter att denne exempelvis varit med och bildat ett nytt Miljöparti.

Att Putins Parti, Enade Ryssland, i det nyligen avgjorda valet till den ryska riksdagen – duman – erhöll hela 64 procent var dock inte särskilt förvånande:
Dels handlar det om att Putin åtnjuter en viss mått av popularitet i de breda folklagren, framför allt på grund av den starka ekonomiska utvecklingen under senare år. Mellan 1989 och 1998 reducerades Rysslands BNP med 45 procent, en i modern tid nästintill exempellös tillbakagång. Efter Bresjnevtidens stagnation och Gorbatjovvårens tillbakagång hamnade den ryska ekonomin med Jeltsin vid rodret i fritt fall. Statliga bolag dumpades bort för spottstyvrar till hugade spekulanter.

Många av maktens byråkrater bytte skjorta och blev stenrika borgare i denna tid av gangsterkapitalism, begreppet oligark föddes och Ryssland kopplades till globaliseringen som en simpel underhuggare. Alla sociala välståndsindikatorer pekade brant neråt, bland annat sjönk medellivslängden för män från 67 till 59 år.

Surfande på ett högt oljepris har Putin under sin regeringstid lyckats vända den här trenden. Tillväxten i ekonomin har efter millennieskiftet hela tiden varit hög. För den genomsnittlige Petrov har Putin blivit lite av en garant för att åtminstone lönen betalas ut och att det finns mat på bordet, detta trots att klassklyftorna fortsatt att växa.

Idag är Moskva, bortsett från New York, den stad i världen som har flest dollarmiljardärer per antal invånare. Inkomstskillnaden mellan de rikaste och fattigaste tio procenten av befolkningen har ökat från 4 mot ett 1990 till 14 mot ett idag. och en fjärdedel av befolkningen beräknas leva i fattigdom.

Dessutom är det svårt att skönja något reellt alternativ till Putins politik. Kommunistpartiet har, från att under Jeltsins tid åtminstone stått för någon form av vänsterkritik, kastat allt det röda överbord och tävlar nu med Putin i nationalism. Man har också på ett otäckt sätt börjat spela på främlingsfientliga stämningar i det ryska samhället. Förra året bjöd man exempelvis in det närmast fascistiska Rörelsen mot illegal invandring till sitt första majfirande.

Förutom Putins Enade Ryssland och Kommunistpartiet var det endast Zjirinovskijs högerextrema Liberaldemokraterna och Putinpendangen Ett rättvisare Ryssland som klarade 7 procentsspärren. De rent nyliberala krafterna, som dominerade under Jeltsineran - i form av Högerkrafternas union och Jabloko – fick endast 1-2 procent av rösterna och verkar för överskådlig framtid vara fullständigt komprometterade av sitt ansvar för 1990-talets kaosekonomi.

Därtill har Putin skaffat sig ett allt fastare grepp över medierna. Under valrörelsen fick alla de andra partierna tillsammans bara en bråkdel av Enade Rysslands tid i den statliga televisionen, och de stora tidningsdrakarna är alla Putins pålitliga ja-sägare. Att vara kritisk journalist i Putins Ryssland är överhuvudtaget förenat med stora faror. Det finns fler än Anna Politkovskaja vars livsbana ändats med ett skott i pannan.

I dagens Ryssland framlever radikala socialistiska krafter sin tid i trånga källarutrymmen. Även vi som var det sovjetiska systemets skarpaste vänsterkritiker underskattade nog stalinismens enormt destruktiva kraft, att allt som luktade socialism för lång tid framåt i så hög grad skulle misskrediteras. Att den ryska arbetarklass som genomförde världshistoriens första socialistiska revolution passivt besåg kapitalismens återupprättande överraskade även oss.

Djupt ner i den ryska folksjälen vilar dock säkerligen fortfarande en upprorsande. Det ökade antalet strejker på multinationella företag är också förhoppningsvis något mer än isolerade stormsvalor.

Andra bloggar om: Ryssland, Putin, Moskva, Politik
——————————————————–
Alliansfritt Sverige om utförsäljningar, Svensson om Palestina, LOKE om protester mot regeringen