Mördande patent

Antalet personer som lever med hiv i världen sjunker. Detta kan låta positivt, men verkligheten är en annan: människor dör av aids i snabbare takt än vad andra blir smittade.

Idag lever nästan 40 miljoner människor med hiv. Majoriteten av dessa, 65 procent, finns i fattiga länder i södra Afrika. Denna fullskaliga katastrof är emellertid något som kan undvikas – och inte i någon fjärran framtid, utan nu, idag! Det finns mediciner, men på grund av att vinstintresset går före liv, fortsätter människor att dö i extrem omfattning.

Problematiken kring distributionen av bromsmedicinerna har naturligtvis flera sidor. Exempelvis utgör sjukvårdens begränsade kapacitet i de värst drabbade länderna ett stort hinder. En avgörande del av problemet ligger emellertid långt ifrån Afrika – nämligen hos världshandelsorganisationen WTO, ett antal läkemedelsföretag och hos politiska ledare i Europa och USA.

Inom WTO finns ett avtal som heter Trips, vilket reglerar rätten till ”intellektuell egendom”. Förenklat kan man säga att det kom till för att skydda företagens äganderätt över idéer och uppfinningar genom patent. I fallet med bromsmedicinerna är det tydligt hur illa det slår. Läkemedelsföretagen, vilka ofta befinner sig i monopolställning, fick genom Trips tidigare rätt att ta ut i princip vilka priser de ville på bromsmedicinerna, vilket resulterade i att de var otillgängliga för så gott som varenda människa i de mest drabbade länderna.

Detta blev dock väl magstarkt även för den nyliberala världsordning vi lever i, särskilt efter omfattande internationella protester mot avtalets effekter. År 2001 beslöt WTO att Trips inte längre fick stå i vägen för ökad tillgång till livsnödvändiga mediciner. Och år 2003 beslutades om ett tillägg i avtalet som möjliggjorde för länder att importera mediciner till ett lägre pris. Men dessa segrar var ren kosmetika. I själva verket är tillägget så komplicerat att inget försök att kringgå Tripsavtalets patentregler har lyckats.

Och läkemedelsföretagen gör allt för att försvara sina patent. I exempelvis Thailand utfärdade hälsoministeriet, i enlighet med WTO:s regelsystem, i början av året licenser för tre olika läkemedel i syfte att ge inhemska patienter gratis tillgång. Läkemedelsföretaget Abbott svarade omedelbart med att dra tillbaka ansökningar för registrering av ett antal läkemedel på den thailändska marknaden, bland annat viktigt hivmedicin. Budskapet från företaget är tydligt: om ni utnyttjar era rättigheter utnyttjar vi våra!

Kapitalismens försvarare brukar hävda att systemet sprider välstånd även till jordens fattiga delar. Striderna kring patenträttigheter visar dock med all önskvärd tydlighet att så inte är fallet – istället sätts profitintresset före människors hälsa, och man låter miljontals dö i Afrika. I en socialistisk värld hade en sådan inhuman hållning varit omöjlig: kommer någon på ett sätt att göra bra medicin så blir den inte sämre för att grannen också får tillverka den. Goda idéer ska spridas, inte skyddas av giriga företagspatent.

Även i Sverige skjuter läkemedelspriserna i höjden. Detta motiveras med att priserna på de mediciner som tas fram också ska täcka kostnaderna för de projekt som misslyckas, och som inte når marknaden. Det är sant. Men prisökningarna ska också täcka kostnaden för de gigantiska vinster som läkemedelsföretagen gör, en hysterisk marknadsföring som får ersätta en sansad läkemedelsupplysning, samt fullständigt orimliga löner och bonusar i företagens toppar. Det går en strid ström av pengar från samhällskassan till Pfizers och Astra Zenecas kassakistor – utan att det blir fler eller bättre mediciner för det.

För bara några decennier sedan diskuterades att förstatliga hela läkemedelsindustrin i Sverige. Idag har pendeln svängt åt andra hållet, och i nyliberalismens anda vill man istället privatisera apoteken. Kuba, ett land som förvisso inte är utan fel och brister, tvingades av USA:s bojkott att utveckla en egen statlig läkemedelsindustri. Idag genererar den billiga mediciner till fattiga människor och länder, och de vinster man gör går tillbaka till samhället. Exemplet visar hur mycket bättre en förstatligad läkemedelsindustri fungerar. Det vore utmärkt om svenska politiker skulle vara villiga att lära sig av det.

Läs också AIDS - en global rättvisefråga

I media: AB1, AB2, SVD1, SVD2, DN1, DN2, DN3
Andra bloggar om: Patent, Trips, AIDS, Afrika, HIV, Sjukdom, WTO, Katastrof, Läkemedel, Läkemedelsindustrin
—————————————————————————
Svensson, Feministisk vänstertjej och LOKE om prostitution
Svensson och Jinge om Sverigedemokraterna