Intisbloggen

9 Nov 2007

Moderat-fuskarnas verkliga politik

Sparat under: Ledare — ledarred @ 06:11

De nya moderaterna har mycket att svara för. På partistämman i Gävle undrade Reinfeldt segervisst: ”Frågan är: hur stora orkar vi bli?” Men i mätning efter mätning får partiet hopplöst låga opinionssiffror.

Den 26 oktober berättade DN att moderaterna fått sina lägsta siffror på tre år; framför allt får de allt mindre stöd bland kvinnor. Trots Anders Borgs flirt med feminismen inför stämman. Och trots partiets iver att framställa sig som de lågavlönades försvarare.

Men den låga populariteten är inte särskilt förvånande. För hur mycket kan den nya retoriken egentligen dölja? Vilka försämringarna i a-kassan drabbar är uppenbart, inte minst för de 300 000 personer som tvingats lämna kassorna, och som nu befinner sig i en mycket osäker situation. TCO tar regeringen till EU-domstolen för könsdiskriminering då förändringen av a-kassereglerna kommer att slå hårdast mot kvinnor. Kommunal protesterar mot ”regeringens könsdiskriminering”, eftersom de stora skattesänkningarna gör männen till vinnare. Försämringarna av LAS, lagen om anställningsskydd, drabbar kvinnor i högre grad, och vårdnadsbidragen och pigavdragen kommer att gynna männen på kvinnornas bekostnad.

Regeringens verkliga politik träder fram allt tydligare, och en kvalificerad gissning är att många idag ångrar det val de gjorde 2006. Då valde de ”det nya arbetarpartiet”, som skulle belönade de hårt arbetande, och – framför allt – straffa de som fuskar.

Det är förståeligt att många är förbannade på ”fusket”, sedan borgarna och media ständigt tecknat bilden av att landet är nedlusat med individer som är för lata för att göra något vettigt av sina liv, och istället lever gott på dem som sliter och släpar på jobbet varje dag. Kanske fanns det därför något tilltalande i moderaternas uppvisning som vän av lag och ordning, som ville ta tag i ”fusket” och komma till rätta med ”oviljan” att arbeta?

Men när så den ena moderaten efter den andra tvingas be om ursäkt för att de själva fuskat med teveavgifter, att de betalat barnflickor och städhjälp svart – då uppdagas deras verkliga politik. Genom att undanhålla offentliga pengar underminerar man aktivt det system som välfärden bygger på, samtidigt som man berövar människor den trygghet som en vit anställning innebär. Det innebär också att man delar upp människor: de som förtjänar mer, och de som förtjänar mindre.

I moderaternas Sverige finns alltså de som förtjänar att fuska och kunna komma undan, och dem som absolut inte får lura till sig ett enda öre. Beteendet blottar en samhälls- och människosyn som går fullständigt på tvärs mot allt vad ett arbetarparti borde stå för. Moderaterna vill inte ha någon välfärdsstat, för de anser inte att arbetarna förtjänar någon.

Att Reinfeldt valt att hålla flera av moderat-fuskarna bakom ryggen visar också att det inte är fusket han vill komma åt. Vore det så, skulle han av ren princip se till att de medarbetare som underminerat det välfärdssamhälle han på partistämman sade sig värna om, förpassas långt från våra folkvalda instanser. Men det är inte fuskarna som ska straffas – det är istället arbetarklassens utsatta: de sjukskrivna, deltidsarbetande och långtidsarbetslösa. Och därför måste Reinfeldt skrika sig än hesare om att det är bland dessa fuskarna finns.

Visst blir man rasande av hyckleriet. Men dubbelmoralen, som regeringen gjort till stor konst, är inte det största problemet. Det är istället den politik som hyckleriet rättfärdigar. För även om opinionssiffrorna pekar nedåt för moderaterna så hjälper det inte särskilt mycket – de har fortfarande hela tre år på sig att mala sönder det som finns kvar av gemensamma.

Regeringen har redan förbrukat sitt förtroende, och det blir knappast bättre för varje gång en ny moderat medarbetare avslöjas som fuskare och därmed erkänner sitt förakt för välfärdsstaten. Tidpunkten att kräva nyval närmar sig med stormsteg – för än så länge finns det inget annat sätt för medborgarna återkalla de folkvalda. Tyvärr, eftersom det sällan har behövts så mycket som nu.

Bloggat: Svensson1, Trotten, Jinge
I media: GP AB SVD DN
Andra bloggar om: , , , , , , , ,

2 kommentarer »

  1. Folk kommer nog att se hur mycket mindre de har i plånboken efter detta… Tyvärr vet jag inte hur mycket som kommer kunna repareras. Att sälja ut företagen (till reapriser) trots att det lönar sig bättre behålla dem förklaras inte på ”ideologiska” grunder. Istället för att debattera lönsamheten (att rea ut telia-aktien till utländska intressen) komma med påpekandet ”staten ska inte äga företag”, är rent patetiskt. Varför inte säga som det är, att de vill berika sig själva på vår bekostnad och göra att ”det ska lönar sig att vara rik”, med skattesubventionerade pigor samtidigt som de fixar lite godis åt sina amerikanska vänner då de ser ner på oss små människor som slåss över smulorna som blir över (skattesänkningarna för arbetare).

    Deras ursäkt genom ”skatt är stöld” retoriken öppnar upp för nya möjligheter! Plötsligt är det rumsrent att skattefuska, samtidigt som ”bidragsfusk” ses som paria, där alla utsatta jagas för minsta smula.

    Jag ska också börja begå brott och yrka på min ”ideologi”, då blir jag säkert frikänd!

    Kommentar av Patrik — 12 Nov 2007 @ 05:11

  2. [...] Slutstadium dissar Centerns ungdomsförbund, Kaj Raving <a href=”http://kajraving.blogspot.com/2007/11/sd-vrnar-rtten-att-krnka.html”Skriver om SD skriver om SD, och på Intisbloggen skriver Internationalens ledarredaktion om fusket i Moderaterna. [...]

    Pingback av Vart kommer allt folk ifrån? « Trottens Betraktelser — 13 Nov 2007 @ 11:11


RSS för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Kommentera

Blogga med WordPress.com.