Tvinga regeringen på knä

I sin i förra veckan lagda budget går finansminister Borg och regeringen till förnyad attack mot arbetarklassen. Man kan kanske förvånas över det ohämmade i attackerna, men i sanningens namn ska sägas att denna borgerlighetens kampregering är trogen sin utstakade plan. Det långsiktet målet är att trycka tillbaka hela arbetarklassen. Men metoden är att rikta de konkreta slagen mot arbetarklassens fattigaste del, de arbetslösa, de sjuka och de deltidsarbetande. 

Reinfeldt är smart. När han lanserade sitt ”Nya Moderaterna” och gav det beteckningen ”Nytt Arbetarparti” visste han exakt vad han gjorde. Han ville slå in en kil i arbetarklassen. Att vinna en del av arbetarklassen som tjänar lite mer, som kanske bor i villa, som inte upplever arbetslöshet som ett akut hot och som har turen att vara frisk. Han ville få denna del att sluta se sej som del av samma klass som de arbetslösa, sjuka och lågavlönade. 

Ska de borgerliga partierna kunna vinna val så räcker inte överklassens och större delen av mellanskiktens och medelklassens röster. En del av arbetarklassen måste lockas med. Klassmedvetandet måste smulas sönder.  

Mönstret känns igen från USA. Delar av arbetarklassen definierar sej som medelklass. Amerikanska politiker som vädjar om röster från dessa väljer samtidigt att totalt ignorera de fattigare arbetarnas behov. Tvåtredjedelssamhället är inget hot för sådana politiker. De har inget emot att de fattigare delarna totalt marginaliseras och inte ens röstar. En av borgerlighetens intellektuella, Susanna Popova, betecknade i P1:s God Morgon Världen (23/9) de marginaliserade som utsugare som levde som parasiter på den hårt arbetande medelklassen. Hennes ord speglar den samhällssyn som ligger till grund för borgarnas politik. 

Men målsättningen är inte bara att ohämmat trycka ner de fattigaste arbetarna vars röster de inte ens bryr sig om. Målet är att genom sänkning av det sociala skyddsnätet skapa en arbetsmarknad med riktigt låga löner som kommer att dra ner lönenivån för hela arbetarklassen. Ytterligare ett mål är naturligtvis att kunna sänka skatterna för de välbeställda och urholka den offentliga sektorn. 

Så låt oss inte förvånas över det ohämmade i regeringens attacker. Låt oss istället fråga: Var finns motståndet? När folk inom fackföreningsrörelsen redan vid de första attackerna på A-kassan reste förslaget om politisk strejk blev svaret från ledningarna att detta var otänkbart. Regeringen var demokratiskt vald och metoden skulle istället vara att om 4 år rösta på det parti som fackföreningsbyråkratin själv är uppknuten till; socialdemokratin. Vi har fått höra att utomparlamentariska metoder för att påverka politiken rent av är odemokratiskt. En stilla undran: När vi arbetare får stoppat i halsen att om vi inte går med på försämringar i trygghetssystemen, så drar företagen till andra länder – handlar det då inte om hot om ”utomparlamentariska” metoder för att styra politiken? Naturligtvis är det så. Men det kallas då ”marknadens reaktioner”. Vi arbetare har trots vår individuella maktlöshet en slumrande potential. Vi är många och det är vi som producerar rikedomarna. Håller vi ihop och tar fajten gemensamt kan vi försätta berg. Detta vet dom där uppe, och därför måste tanken på kollektiv aktion och strejk göras till en omöjlighet. Vi däremot måste blåsa liv i denna tanke. Och det är en tragedi att vi har en facklig ledning som gör allt för att förhindra denna nödvändiga mobilisering.

Vi arbetare har ingen anledning att vänta i 4 år för att välja en socialdemokrati som redan aviserat att mycket av borgarnas förstörelsearbete inte går att återställa. Vad det här landet behöver är en politisk generalstrejk som tvingar regeringen på knä. En sådan mobiliserad arbetarrörelse har dessutom helt nya möjligheter att av nästa regering, oavsett hur den kommer att se ut, kräva just en verklig upprustning av det nu sönderfallande välfärdssystemet.

Andra bloggar om: Anders Borg, Fredrik Reinfeldt, Moderaterna, Arbetarklassen, Tvåtredjedelssamhället, Susanna Popova, Socialdemokraterna, Facket, Generalstrejk, Sociala skyddsnät