Brev till alla förolämpade svenska muslimer

Åsiktsfrihet handlar framförallt om fall där skribenter eller konstnärer trotsar sina egna regeringars eller religioners förbud, som ofta uttrycks genom lagar mot hädelse. Artiklar eller teckningar gjorda av medlemmar av en dominant grupp som förtalar religionen tillhörande en minoritetsgrupp som är måltavla för rasism är bara ett uttryck för förtryck och uppmaning till rashat, menar Farooq Sulehria.

Asslamo Alaikum, en pakistansk-svensk vän ringde mig häromdagen och uppmanade mig att delta i en demonstration mot publiceringen av Muhammadteckningen i Nerikes Allehanda. Jag vägrade blankt. Inte för att jag är en av dem som använder ”pressfrihet” som en trojansk häst. Inte heller för att jag är ateist och inte kan känna den ”smärta” som troende som ni känner varje gång hädelser inträffar.

Jag vägrade i första hand att delta i er anti-Nerikes Allehanda demonstration för att jag aldrig har agiterat för en religiös fråga eller på en religiös basis. Men jag vägrade också därför att jag tycker att er protest är helt absurd. Jag menar, är det inte absurt att ni blir så rasande när islam förolämpats genom publiceringen av smaklösa karikatyrer.

Men när Bush släpper loss sina trupper att döda muslimer i Irak och Afghanistan, finns inte en enda muslimsk protest i hela Sverige registrerad. Den historiska demonstrationen organiserad av antikrigsrörelsen den 15 februari drog till sig 40 000 ”hedniska” svenskar som ville stoppa dödandet av irakiska muslimer. Men ni, ni stannade hemma, troligen för att avnjuta er helg. Inte har jag heller sett er i de demonstrationer som i mars månad varje år markerar årsdagen av USA:s ockupation av Irak.

De enda muslimer jag råkar se vid dessa demonstrationer är kommunister och ateister, ofta förskjutna av er. Jag har heller aldrig sett er gå med i demonstrationer till stöd för de palestinier som dagligen dödas av den sionistiska statsmaskinen som kallas Israel. Jag såg ingen muslimsk reaktion på Abu Ghraib eller Gitmo Gulag, heller.

Förresten, det är inte bara ni muslimer i Sverige som har kallat på jihad för vanhelgandet av islam men som hållit tyst över vanhelgandet av muslimer. Den danska imamen som spenderade månader med att kampanja och elda upp den muslimska världen över Jyllands-Postens teckningar, flög inte till några muslimska länder när danska trupper sattes in för att slakta irakier för Onkel Sams skull. Kommer ni ihåg 2005, då afghaner tände eld på sina egna städer (eller vad som fanns kvar av dem) efter att en amerikansk marinsoldat urinerat på Koranen? Men vanhelgandet av deras hela land genom den amerikanska ockupationen är fortfarande acceptabelt.

Låt mig berätta en personlig historia. I oktober 2005 skakade en dödlig jordbävning mitt ursprungsland Kashmir, nu kontrollerat av Pakistan. En vecka efter denna tragedi som tog 80 000 liv sålde Sverige Saab plan värda en miljard dollar. Det var exakt samma summa som experter i Pakistan beräknade att återuppbyggnaden av Kashmir skulle kosta. I min veckokrönika för en pakistansk dagstidning protesterade jag kraftigt mot denna vapenaffär. Det sekulära PPP (Pakistan Peoples Party) tog upp den här frågan och agiterade i parlamentet.

De skäggiga muslimerna i parlamentet fortsatte att vara tysta. Och inte en enda imam i svenska moskéer protesterade mot affären som berikade Sverige men som skulle svälta till döds hundratusentals i Pakistan och Kashmir.

Det är inte bara på grund av denna absurditet som jag distanserade mig från er anti-Nerikes Allehanda demonstration.Jag höll mig också undan för att jag tycker att sådana uppvisningar i muslimsk upprördhet är lite hycklande. Är det inte hyckleri att vi vill ha respekt i Europa utan att vara beredda att ge samma rättigheter till våra minoriteter i muslimska länder? De indiska muslimerna insisterar på att slakta kor. Egyptiska muslimer som attackerar koptiska områden i Kairo är inget nytt. Attacker på kyrkor i Pakistan har på senare tid blivit rutin. Förutom att talibanerna förstörde Afghanistans framtid, förstörde de det förflutna också när de raserade buddhastatyerna. Protesterade vi på Sergels torg?

Låt mig berätta om ett utmärkt exempel från mitt ursprungsland, Jammu Kashmir. Muslimer är i majoritet i Kashmir. För att visa respekt för sina Hindufränder, slaktar de inte kor. I sin tur håller sig brahmanerna (som till skillnad mot brahmanerna i Indien och annorstädes inte är vegetarianer) borta från fläsk. Medan muslimer och hinduer i Indien har varit i konflikt många gånger, har den gemensamma harmonin i Kashmir varit exemplarisk i allmänhet.

Jag menar inte att en kristuslik eller gandhisk pacifism som går ut på att vända andra kinden till skulle få de ”kulturella krigen” eller ”civilisationernas sammandrabbningar” av idag att upphöra. Från Jyllands-Posten till Nerikes Allehanda, västs åsiktsfrihets-fundamentalister har med flit publicerat saker som förolämpar muslimer. Medan islamofobi blir ett bekvämt redskap för att driva fram en högersvängning, är ”åsiktsfrihet” använt som en trojansk häst för att utmåla muslimer som annorlunda, främmande och moraliskt oförenliga med västvärldens värderingar.

Åsiktsfrihet, enligt min blygsamma mening, handlar framförallt om fall där skribenter eller konstnärer trotsar sina egna regeringars eller religioners förbud, som ofta uttrycks genom lagar mot hädelse. Artiklar eller teckningar gjorda av medlemmar av en dominant grupp som förtalar religionen tillhörande en minoritetsgrupp som är måltavla för rasism är bara ett uttryck för förtryck och uppmaning till rashat.

Men för att motarbeta detta förtryck krävs inte tanklöst våld. Vet ni, bara förra året dödades tre människor i Lahore i Pakistan under ”protesterna” mot Jyllands-Posten, medan historiska monument sattes i brand. Jag är rädd för att ett par till provokativa teckningar i Jyllands-Posten skulle lett till att hela Lahore lades i aska. Och ett halvt dussin ungdomar föll för poliskulor i den pakistanska huvudstaden Islamabad när ursinne gjorde de trogna galna över Salman Rushdies ”hädiska” novell (knappast läst av någon trogen muslim).

Paradoxalt nog är det Salman Rushdie som utgör ett gott exempel när provokationer anstiftas. En pakistansk film, International Guerillas, som porträtterade Salman Rushdie som ”en torterare, mördare och fyllo som bär en motbjudande blandning av färgsprakande safarikostymer”,
vägrades licens i Storbritannien. Rushdie såg filmen på video och tyckte den var gräslig.

Filmen slutade med att han avrättades genom Allahden allsmäktiges makt. Men Rushdie skrev ändå till Storbritanniens styrelse för filmklassificering och lovade dem att han inte skulle vidta lagliga åtgärder mot dem gällande filmen. Han uppmanade styrelsen att ge filmen licens. Med hans egna ord: ”Filmen legitimerades och försvann genast ur synhåll. Ett försök att visa den i Bradford möttes av rader av tomma stolar. Det var en perfekt illustrering av argumentet för åsiktsfrihet: människor kan verkligen ta egna beslut”.

Jag vet att ni har bannlyst Salman Rushdie. Han är en utstött. Men har han inte en poäng när han säger att människor måste tillåtas att bestämma sig själva? Tänk om Nerikes Allehandas provokation hade mötts av tystnad. Jag lovar att den skitbilden som publicerades i konstens namn redan skulle ha nått den plats den förtjänar: papperskorgen.

Jag hoppas att ni vill ta er tid och läsa dessa rader och fundera över dem. Jag förväntar mig att se er i dussintal den 18 september på demonstrationen som hålls för att markera den borgerliga regeringens första år vid makten.

Feeamanallah,
Farooq Sulehria
intis@internationalen.se
Översättning: Linn Hjort

Tidningen Internationalen har sammanställt ett dokument med fler artiklar om yttrandefrihet, Lars Vilks och islam.

Tidningsartiklar: SVD1, SVD2, SVD3, SVD4, SVD5, SVD6, SVD7, DN1, DN2, DN3, DN4
Andra bloggar om: Islam, Religion, Yttrandefrihet, Lars Vilks, Muhammed, Rondellhund, Politik, Samhälle, Imperialism, Pakistan, Israel, Palestina