Under Almedalsveckan i Visby gjorde LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin några häpnadsväckande uttalanden. Dem kunde Dagens Nyheters läsare finna i ekonomibilagan 11 juli under rubriken ”LO kan tänka sig att se över konflikträtten”.
Dagens Nyheter-journalisten tolkar LO-ordförandens uttalanden som att hon är ”beredd att diskutera den allra svåraste frågan med arbetsgivarna, den om konflikträtten”, att ”LO ändrar hållning” när det gäller en av de fackliga kärnfrågorna.
– Vi har löst svåra frågor förr. Det är det som är styrkan i den svenska modellen, säger Lundby-Wedin enligt Dagens Nyheter. Och vill ”ha något i utbyte” om konflikträtten skulle diskuteras.
– Vi vill se regler som underlättar inträdet på arbetsmarknaden för till exempel ungdomar och invandrare.
Detta kan inte tolkas som något annat än en försöksballong från allra högsta ort inom LO: vad händer om vi skickar ut en trevare om att sälja ut strejkrätten billigt?
Men det blev inte direkt trängsel kring mikrofoner och framför tevekameror av upprörda fackordföranden som undrade vad i alla glödheta LO-ordföranden ville säga.
Det tog nära en vecka innan Aftonbladet 17 juli kom med en ledare just med rubriken ”Vad menar LO?”
Och påpekar för LO att det inte precis vimlar av strejker och konflikter på dagens arbetsmarknad. Nej, årets avtalsrörelse har gått galant med bara ett par småkonflikter (SAS, byggsektorn). Och visst var det bra att de handelsanställda i våras kunde få igenom en låglönesatsning. Så vad menar LO?
”Många kan nämligen ha uppfattat hennes förhandlingsinvit som en bekräftelse på arbetsgivarnas bild, att konflikträtten utgör ett problem”, skriver Aftonbladet.
Och det är just vad som målas upp, i till exempel DN-artikeln från Almedalen, fackets makalösa styrka: ”Svenskt Näringsliv har länge klagat över att facken har ett hopplöst övertag i alla förhandlingar…”.
Men det kan inte vara en bild som den svenska fackföreningens ledning bör ställa upp på.
De senaste månaderna har Hotell- och restaurangfacket lyckats få upp lönerna en smula för de allra sämst betalda i landet, med hjälp av ett par strejkvarsel. Skulle LO-ledningen kunna tänka sig att vingklippa denna möjlighet? Och skulle det vara möjligt för fack med lågbetalda medlemmar att komma någonstans alls utan att ha ett enda verktyg?
Fackföreningens första, största och egentligen enda maktmedel är strejk eller strejkvarsel.
Facket kan inte flytta arbetsplatser. Inte lägga ner dem. Inte avskeda. Inte anställa. Inte flytta anställda. Inte lägga om produktionen. Allt detta gör arbetsgivaren. Det är hans maktmedel.
Även om den samlade kunskapen hos de arbetande på ett företag ofta har visat upp bättre ekonomiska beräkningar och kunnat leda till bättre beslut, för samhällsnyttan, för de anställda och för företagen. Men inte har fackets påstått överlägsna styrka en enda gång lett till att utlandsflytt har stoppats, att nedläggning av vinstdrivande anläggningar har stoppats, att nedläggning av bra produktion (Gislaveds däck till exempel) stoppats.
17 juli skriver en insändarskribent i gratistidningen Metro, att ”så länge det finns lönearbete kommer det alltid att bli konflikter om hur höga lönerna ska vara och under vilka villkor vi ska jobba. Att förhandla bort vårt bästa vapen, strejkvapnet, vore ödesdigert”.
Gustav Ingman heter han och han har alldeles rätt. Försöksballongen från LO-ordföranden bör tas på allvar. Se upp. Försvara strejkrätten, fackets enda verkliga maktmedel, hårt och dyrt tillkämpat.
Över hela världen kämpar arbetande människor för att bygga upp fackföreningar, den första och sista bastionen i kampen för brödfödan. Ofta kämpar de för sin fackliga organisation med fara för livet.
Också i Sverige pågår den ständiga dragkampen om pengarna. Att lägga ifrån sig vapnen frivilligt mitt i fullt pågående klasskamp är inte bara enfaldigt. Det är obegripligt från en fackförenings sida, om den är värd sitt namn.
Strejkrätten tillhör inte LO-ledningen att förhandla bort. Strejkrätten tillhör medlemmarna att använda.
Bloggat: Svensson, Ett hjärta rött,
Andra bloggar om: Strejk, Politik, Arbetarklass, Arbetarkamp, Fackligt, Facket, LO, Wanja Lundby-Wedin, Almedalen
